Been there, done that. Det är sjukt jävla jobbigt, och när det väl händer har man ingen jävla aning hur man ska komma ur det. Man spenderar för mycket tid med att överanalysera varenda sekund av tiden man har haft, vad man har gjort fel, hur man ska få tillbaka det och så vidare. Efter ett tag inser man att vafan, varför ska jag sitta och tänka på honom när han inte spenderar en sekund av att tänka på mig? Ja, man saknar det. Man saknar det av varenda jävla bit av ens hjärta, men vad finns det att göra åt saken? Ingenting. Man får släppa det och gå vidare, det är inte så att det var the man of your life. OM det nu skulle vara det, kommer han tillbaka. Det finns så mycket killar i världen och det finns så många misstag man kommer göra och man kommer aldrig välja rätt kille från början. Det känns helt hopplöst i början men efter ett tag kommer det gå vidare. Ni klarar det, ni är bättre än så. Sen ska man aldrig låta honom få veta att man saknar honom så mycket som man faktiskt gör, han ska inte få övertaget för det är sjukt hur självgoda killar blir då. En självgod kille är det värsta som finns, när dom går runt och VET hur bra dom är. Usch, dom blir så fula då. Personligheten är verkligen en så sjukt viktig sak när det gäller attraktion. Men iallafall, ni är så jävla mycket bättre. Så sluta deppa, umgås med era vänner och sluta tänk på honom! Han är inte värd eran tid och kommer aldrig vara. Puss.